text text>
VoyForums
[ Show ]
Support VoyForums
[ Shrink ]
VoyForums Announcement: Programming and providing support for this service has been a labor of love since 1997. We are one of the few services online who values our users' privacy, and have never sold your information. We have even fought hard to defend your privacy in legal cases; however, we've done it with almost no financial support -- paying out of pocket to continue providing the service. Due to the issues imposed on us by advertisers, we also stopped hosting most ads on the forums many years ago. We hope you appreciate our efforts.

Show your support by donating any amount. (Note: We are still technically a for-profit company, so your contribution is not tax-deductible.) PayPal Acct: Feedback:

Donate to VoyForums (PayPal):

Login ] [ Contact Forum Admin ] [ Main index ] [ Post a new message ] [ Search | Check update time | Archives: 1234 ]


[ Next Thread | Previous Thread | Next Message | Previous Message ]

Date Posted: 04:32:05 12/30/07 Sun
Author: Ewa
Subject: Re: En jobbig tid...
In reply to: Åsa & Attila 's message, "En jobbig tid..." on 01:03:25 12/26/07 Wed

Finner inga ord.En stor klump växer i halsen och tårarna bara rinner.Jag kände aldrig Vargas och känner igentligen inte er heller mer än genom mail och erat forum.Men genom Vargas fick jag glädjen att lära känna en underbar rottispojk och gud så vi älskade hans son.Han fattas oss än.I julklapp gjorde svärfar en egen hundkalender för 2008 åt oss och Clint är månadens pojk på flera ställen.Vi tänker,känner med er i denna svåra stund och önskar samtidigt att lyckan nu knackar på dörren hos er in för år 2008.Älskade goa Clint, älskade pappa varg finns nu hos dig.
Kram
Ewa m.fam






>Hej,
>
>Ja... Livet har många saker i beredskap åt oss ibland.
>Just nu känns det som att det aldrig verkar ta slut.
>För två veckor sedan när jag skrev här sist var jag
>lyckligt ovetande om vad som väntade.
>
>Vargas började halta för ca 1 månad sedan. Vi trodde
>det var hans tass, eftersom han hade artros i en
>tåled. Jag bokade därför tid direkt för att vi skulle
>kunna ge en kortisoninjektion snabbt. Vi fick tid
>efter 1,5 vecka och hältan blev bara värre. Väl hos
>veterinären upptäcktes det snabbt att det inte berodde
>på tassen utan att det satt i frambenet, i
>mellanhandsleden trodde han. Vi röntgade men hittade
>inget, däremot så sa veterinären att han hade en
>känsla av att det kunde vara allvarligt då Vargas hade
>så ont... Han fick en injektion i den leden och fick
>gå med stödbandage och fick en återbesökstid efter en
>vecka. Vargas blev sämre och sämre trots metacam. På
>måndagen ville han inte äta och pep när han satte ner
>tassen och hade väldigt svårt att gå. Han slickade
>också tårna på onda tassen.
>
>På tisdagen var han så dålig att vi åkte in igen, en
>ny plåt togs och vår värld rasade samman...
>Skelettcancer hade brett ut sig i frambenet och den
>var aggressiv. På 6 dagar hade det gått från att inte
>synas på röntgen till att ha gjort frambenet helt
>poröst. Vi förstod då varför han blev sämre och sämre
>för varje timme. Han fick morfin och vi tog hem honom.
>Det fanns inget att göra... Trots morfinet hade han
>mycket ont och vi förstod vad han ville. Jag hade
>velat göra något för honom, vad som helst, men det
>enda vi kunde göra var att de honom ett värdigt och
>snabbt avslut.
>
>Vargas var en kung i ordets rätta bemärkelse och han
>var otroligt älskad i hela vår familj. Han och min
>pappa hade ett speciellt band mellan sig, Vargas
>älskade pappa över allt annat och blev lika älskad
>tillbaka. Vargas spenderade sina sista år mestadels
>hos min pappa, på eget initiativ. Han älskade att bli
>ompysslad, bortskämd och att få fullständig
>uppmärksamhet. Det var så hans spenderade sin sista
>natt, han sov hos pappa och sov lugnt hela natten i
>hans säng på rygg. Han åt grillad kyckling till
>frukost och sedan åkte vi till veterinären. Vargas
>fick en spruta och somnade i min famn medan vi körde
>runt i bilen...
>
>Det var värdigt och det var ofrånkomligt. Men vi
>saknar honom helt fruktansvärt. En jul utan honom var
>ingen riktig jul och ingen glädje. Vi kommer säkert
>att vara tacksamma för att det gick så fort och för
>att han fick må så bra ända tills slutet, men just nu
>är chocken och sorgen för stor. Tårarna vill aldrig
>sluta rinna...
>
>Tack alla för era vänliga ord, vi uppskattar det.
>
>Kram Åsa & Attila

[ Next Thread | Previous Thread | Next Message | Previous Message ]


Replies:

[> ***Beklagar sorgen*** -- Ullis m Gunde & Grimm, 07:48:34 01/10/08 Thu [1]

Hej Åsa,

Kilade in här för att tacka för din hälsing på vår sida och såg till min förfärelse att Vargas vandrat vidare.

Tårar trillar på mina kinder när jag läser ditt inlägg och vet att inga ord i världen kan lindra smärtan när en älskad familjemedlem går över regnbågsbron.

Många otroligt varma kramar från oss alla till dig och familjen

Ullis Ryskåsen

[ Post a Reply to This Message ]
[ Edit | View ]





Post a message:
This forum requires an account to post.
[ Create Account ]
[ Login ]
[ Contact Forum Admin ]


Forum timezone: GMT-8
VF Version: 3.00b, ConfDB:
Before posting please read our privacy policy.
VoyForums(tm) is a Free Service from Voyager Info-Systems.
Copyright © 1998-2019 Voyager Info-Systems. All Rights Reserved.