Show your support by donating any amount. (Note: We are still technically a for-profit company, so your
contribution is not tax-deductible.)
PayPal Acct: 
Feedback: 
Donate to VoyForums (PayPal):
| [ Login ] [ Contact Forum Admin ] [ Main index ] [ Search | Check update time | Archives: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 ] |
I ett civiliserat och mångfacetterat samhälle som vårt, år 2007, slås jag av några fenomen som jag stötte på för 30 år sen, har stött på av och till genom åren och som tyvärr fortfarande existerar i hög grad, nämligen den "von oben"-attityd som vissa lägger sig till med när de (över en natt?) blir "jaktsetterägare".
Det spelar tydligen ingen roll vilken härstamning hundarna har för nu har matte eller husse gått över till "den andra sidan" och då har (show)hundarna också på något märkligt sätt genomgått en förvandling, tidigare bekanta väljs bort och man har fått nya "gudar" att sätta på piedestal.
Visst är det något av det härligaste som finns att få se sin setter - oavsett härstamning - flyga fram i markerna med högt huvud, fatta stånd osv osv....kort sagt "fatta galoppen", alltså det tänds ett Liljeholmens i skallen på jycken: "åh 17...var det detta jag hade nånstans inom mej". Härligt att se det kanaliseras när alla (så småningom) pusselbitar faller på plats.
All heder åt dem som jakttränar och jagar med sina hundar - inget snack om saken!
Men.....och det är endast detta men jag hänger upp mig på:
Varför, varför, varför vill man inte unna så många som möjligt att få uppleva detta?
Är det inte bland annat det som SISK (och FA) borde värna om och ta vara på?
Det finns en hel del s.k. gröngölingar, jaktligt sett, som gärna skulle vilja lära sig mer och som är villiga att åka långt, engagera sig osv, om de bara möttes med en välkomnande inställning!
Men tyvärr är det just attityden (från främst "nyväckta" personer), som emellanåt stöter bort potentiella jaktsetterägare, enbart pga att dessa har köpt sin första setter från "fel uppfödare".
Vad man inte tänker på är att när en människa får aha-upplevelser så ändrar hon oftast inriktning. Precis som de själva gjort! :)
OK, jag vet att det finns en massa härliga, hjälpsamma, förstående osv människor inom SISK som engagerar sig stenhårt och är generösa med att förmedla sina kunskaper och erfarenheter och de skall definitivt inte ta åt sig av detta!
Men varför finns det så lite förståelse för och sån brist på respekt för sina medmänniskor?
Om man inte tillåts vara nybörjare så kan man ju aldrig lära sig något nytt!
Det är detta jag tycker man bör ha i åtanke och kanske nån gång emellanåt sträcka ut en hjälpande hand istället för att ge en örfil!
[
Next Thread |
Previous Thread |
Next Message |
Previous Message
]